Grandpa Family: Anders Johansson

Även känd som “farfar” – Grandpas egen fixare, problemlösare och självklara mittpunkt. Den man ringer när något behöver lösas, stort som smått. Med ett stort hjärta och nära till skratt har Anders satt en varm och inkluderande ton som lever kvar långt efter att människor gått vidare – han håller fortfarande kontakten med många som varit en del av Grandpa genom åren. Praktiskt lagd in i minsta detalj har han varit djupt involverad i att bygga upp Grandpas fysiska uttryck – från att svetsa och tillverka inredning till att rodda på plats i butik.

Ni var tre vänner som startade Grandpa – hur påverkade er relation sättet ni byggde bolaget på?

Vet inte riktigt men vi fick snabbt ganska tydliga roller. Jag skötte ekonomin, Jonas koncept och inköp och Martin blev logisk på marknadsföring och PR. Sen gjorde iofs alla allt kan man väl säga, utom det tråkiga. D.v.s ekonomi och administration. Den lotten föll på mig...

Namnet Grandpa sticker ju ut – hur landade ni i det från början?

Namnet var Jonas och Martins idé. Dom tyckte det lät skönt men jag vette fan alltid tyckt det är ett ganska kasst namn. Men faktum är att jag kallades för Farfar av en kock på Cliff Barnes där jag och även Jonas och Martin jobbade lite så namnet kommer därifrån. Vi gjorde ju en del fester och andra happenings under namnet Grandpa så när vi öppnade butiken hade vi redan namnet så att säga.

"Jag kallades för Farfar av en kock på Cliff Barnes där jag och även Jonas och Martin jobbade lite så namnet kommer därifrån. Vi gjorde ju en del fester och andra happenings under namnet Grandpa så när vi öppnade butiken hade vi redan namnet så att säga."

Första butiken är den på Södermannagatan 21 i Stockholm, hur såg Södermalm och specifikt Södermannagatan ut 2003 när ni tog över lokalen?

Området hade börjat bubbla lite men boomade inte förrän ett par år senare. Det fanns ändå ganska många bra barer, caféer och små independent butiker men inte som idag. Några glada killar i området myntade SoFo på skämt lite på fyllan sen satte det sig kanske mest hos pressen som älskade att använda det lite töntiga namnet. För oss var det bra eftersom det fanns ett namn för området som butiken låg i men jag kan inte riktigt släppa att det är lite töntigt.

Södermannagatan var ju något helt annat när vi öppnade. Vår lokal var till exempel ett kontor med fördragna draperier framför skyltfönstren. Caféet Svart kaffe låg där Il caffè är idag och Coctail öppnade något år innan oss. I övrigt var det mer eller mindre stängda verksamheter, nån som vävde mattor, något krukmakeri, en silversmed och en bedagad antikhandel. Går nog inte riktigt att förstå. Området har förändrats ganska radikalt även om många människor som tur är fortfarande finns kvar, inte minst våra härliga grannar mittemot.

"Södermannagatan var ju något helt annat när vi öppnade. Vår lokal var till exempel ett kontor med fördragna draperier framför skyltfönstren. Caféet Svart kaffe låg där Il caffè är idag och Coctail öppnade något år innan oss. I övrigt var det mer eller mindre stängda verksamheter."

Om du jämför Grandpa då och nu – vad har förändrats mest, och vad har förblivit likadant?

Den stora skillnaden nu är att vi vet vad vi håller på med. När vi startade hade vi ingen riktig koll på hur man driver retail. Vi var tre sjukt naiva killar som inte orkade söka jobb så vi startade eget istället. Ett tydligt minne är hur vi gjorde inköp. Vi åkte till Köpenhamn på modeveckan och drack öl under inköpen. Urvalet blev sjukt spretigt i början kan jag säga. Numera dricks det säkert en hel del öl under den veckan men skillnaden nu är att det finns en plan för inköpen och även en budget… Det som fortfarande är som vid starten är att vi har grymt bra personal, det har vi aldrig tappat.

Retail är en tuff bransch - fanns det någon punkt där ni var nära att ge upp eller behövde tänka om helt?

Jag har aldrig tänkt ge upp men med jämna mellanrum måste man ta nya tag och ändra på hur man arbetar. Så är det nog i alla branscher tror jag. Det gäller hela tiden att tänka i nya banor. Vi har haft många motgångar, inte minst de senaste åren men vi har också alltid utvecklats och förändrats. Det har varit både motiverande och ibland lite jobbigt.

Något ögonblick du vill lyfta fram genom åren – något som verkligen symboliserar Grandpa för dig?

Vi har ju gjort så mycket olika saker, inte minst mängder av events i butiken och massor av personalfester. Jag har massor av minnen men har svårt att ange något specifikt som symboliserar Grandpa. Möjligtvis när vi hade konstnären Micke Reuter på ett event och han gjorde någon form av "performance" när han dansade naken i skyltfönstret. Ja, en klassiker.

Annars är något som symboliserar Grandpa för mig något vi brukar kalla för ett "Grandpa-moment". När allt händer samtidigt. Vi kan ha en frukost-clinic för personalen i butiken samtidigt som det är sophämtning, samtidigt som det kommer ett japanskt magasin som vill göra ett reportage, samtidigt som revisorn kommer på besök, samtidigt som någon renoverar en lägenhet i huset och borren låter över hela Söder... Ja, så som många mornar faktiskt såg ut.

Din roll inom Grandpa har förändrats genom åren – hur har resan sett ut, och vad har du trivts bäst i?

Jag har nog varit på nästan alla platser på företaget men främst så skötte jag ekonomin, något som kanske inte var det roligaste. Jag är ganska praktiskt lagd så där jag trivdes bäst var när jag hade någon form av vaktmästarroll. Jag byggde om i butikerna och byggde inredningen i vår verkstad. En superkort period så försökte jag fota våra produkter till webshopen, det var en riktigt kort karriär och jag gav mig själv sparken ganska omgående eftersom jag var riktigt dålig på det!

Nu när du inte längre är operativ på Grandpa – Vad gör du idag?

Idag jobbar jag på ett båtvarv. Jag har aldrig gillat att sitta bakom ett skrivbord så jag tänkte att jag skulle testa något nytt. Jag är mycket på sjön och får jobba med kroppen samt får användning av mina praktiska skills. Jag rör på mig mycket också så jag slipper bli smalfet. Riktigt drömkneg, älskar skiten.